Genre: Drama, biografisk
Produktionsland: Frankrike
Det är den franske filmmakaren François Truffauts debutfilm, med Jean-Pierre Léaud i rollen som Antoine Doinel. Filmen var en av de som definierade den Franska nya vågen, den visar många kännetecken från rörelsen. Berättelsen cirkulerar kring Antoine Doinel, en vanlig ungdom i Paris, som av sina föräldrar och sin lärare anses vara ett problembarn.
Det är en semi-självbiografisk film som reflekterar händelserna i Truffauts och hans vänners liv, stilen utgörs av Truffauts personliga historia från fransk film – i synnerhet en scen lånad helt och hållet från Jean Vigos C i uppförande (1933). Den är dedicerad till mannen som blev hans andliga far, André Bazin, som dog ungefär samtidigt som filmen började spelas in.
Förutom att vara en gestaltstudie är filmen en presentation av de orättvisa behandlingarna av de unga lagöverträdarna i Frankrike under sin samtid.Peripeti: När han säger att mamman dött, när han stjäl skrivmaskinen.
Teman: utbildning, familj, vänskap, missförstådd, att ej bli sedd, vuxenvärlden har fel bild.
2. Pojken: Han blir missförstådd och får stora problem för det. Vuxenvärlden sviker honom många gånger, han är en väldigt fin kille egentligen men föräldrarna är frånvarande och han får höra att hans mamma önskar att han inte föddes.
3. Realism, Neo.
4. Lugn klippning
5. Extrem utzoom på gatan, närbilder på pojken.
6. Existerande miljö
8. Kritik mot skolsystemet och vuxenvärlden.
Nyckelscen: ingen tror mig när jag talar sanning, bara när jag ljuger.
