F I L M D A G B O K: M, 1931

3.09.2012

M, 1931

Regissör: Fritz Lang
Genre: Drama, mysterium
Produktionsland: Tyskland

När polisen i en tysk stad inte kan fånga en barnmördare så hjälper andra kriminella till i jakten.
Vi kastas rakt in i händelsen (ett mord). Tema: Samhäll, kriminalitet, det ultimata brottet, dödsstraff, vem har rätt att döma.
Peripeti: Försöker sudda bort M:et från mördarens kappa.
2. Mördaren - han är psykiskt sjuk, han hör röster som säger till honom att han ska mörda, han själv vill inte. Han visslar när han har bestämt sig för att mörda någon, han svettas, är glosögd, fiskögon (barnsligt utseende), rädd, orolig. Polisen får inte tag i honom men folket är trötta på att deras barn blir mördade och inget blir gjort så folket går ihop med de kriminella och fångar in honom och håller en privat rättegång (ej till mördarens fördel).
Lohmann: Kommissarien som tas in och ska lösa morden och hitta mördaren, han och sin medarbetare hittar en hel del ledtrådar som leder till den rätta personen. Han är stark och har pondus. Symbolistiskt objekt: knivar, spiral snurran
4. Hel och halvbilder. Vinkel underifrån skrivbordet upp på Lohmann- varför
5. Jämn klippning, ibland snabbare när det ska byggas upp en spännande stämning
6. Redan existerande miljö
7. Det är normalt ljus, i mörkret så är det en kontrast men inte överdriven.
8. Koppling till nazisterna som mördar judiska barn under andra världskriget, en uppmaning till folket att resa sig upp och tillsammans stoppa nazisterna. Brottslingarnas förklaring till varför de lägger sig i och tänker fånga in mördaren: Mördaren gör deras verksamhet omöjlig eftersom det är poliser överallt. Eller vill de med skydda barnen?

1. Vad handlar filmen om? Vilka teman tas upp? Hur introduceras motiven (kastas vi rakt in i händelsernas mittpunkt?) Peripeti?
2. Beskriv huvudpersonerna, deras utveckling och öde
3. Beskriv miljö, tid och rum i filmen. Flera tidsplan?
4. Beskriv bildspråket: Bildvinklar, bildutsnitt, kamerans roll osv
5. Beskriv klippning och rytm
6. Inspelningsrum: ateljé eller redan existerande miljöer? Dekor? Uttrycksfunktion?
7. Ljussättning- effekt?
8. Beskriv underliggande idéer och teorier om människan och samhället. (ex determinism/ fri vilja, manligt/kvinnligt, klasstillhörighet osv) Hur motiveras karaktärernas handlingar- orsaksförklaringar?
9. Realism eller formalism?
10. Analysera en nyckelscen

Once upon a time there was a crooked tree and a straight tree. And they grew next to each other. And every day the straight tree would look at the crooked tree and he would say, "You're crooked. You've always been crooked and you'll continue to be crooked. But look at me! Look at me!" said the straight tree. He said, "I'm tall and I'm straight." And then one day the lumberjacks came into the forest and looked around, and the manager in charge said, "Cut all the straight trees." And that crooked tree is still there to this day, growing strong and growing strange. - From my favourite movie "Wristcutters a Love Story"

Andrew Largeman: You know that point in your life when you realize the house you grew up in isn't really your home anymore? All of a sudden even though you have some place where you put your shit, that idea of home is gone.

Sam: I still feel at home in my house.

Andrew Largeman: You'll see one day when you move out it just sort of happens one day and it's gone. You feel like you can never get it back. It's like you feel homesick for a place that doesn't even exist. Maybe it's like this rite of passage, you know. You won't ever have this feeling again until you create a new idea of home for yourself, you know, for your kids, for the family you start, it's like a cycle or something. I don't know, but I miss the idea of it, you know. Maybe that's all family really is. A group of people that miss the same imaginary place.

“You have to be an artist and a madman, a creature of infinite melancholy, with a bubble of hot poison in your loins and a super-voluptuous flame permanently aglow in your subtle spine (oh, how you have to cringe and hide!), in order to discern at once, by ineffable signs―the slightly feline outline of a cheekbone, the slenderness of a downy limbs, and other indices which despair and shame and tears of tenderness forbid me to tabulate―the little deadly demon among the wholesome children; she stands unrecognized by them and unconscious herself of her fantastic power.”
― Vladimir Nabokov, Lolita